Värdegrund

Waldorfseminariet i Göteborg

En av Waldorfpedagogikens målsättningar är att skapa förutsättningar för att det innersta i människans individualitet skall få komma till sin rätt. Det betyder att ett centralt ideal är fostran till frihet och att lärarens roll är att vara en medhjälpare och inspirationskälla så att barnets individualitet skall få bästa möjliga utvecklingsvillkor.

Utbildningen syftar till att deltagarna ska bli uppmärksamma på villkoren för mänsklig utveckling, så att de kan leda både sin egen och elevernas utveckling till frihet. Det är viktigt att deltagarna får öva – konstnärligt, socialt – för att komma åt det som är själva livet, annars blir pedagogiken bara metoder.

I lärarutbildningen finns tre viktiga hörnstenar. För det första den antroposofiska människokunskapen – antroposofin är själva grunden, utgångspunkten för ett forskande förhållningssätt till barnen, världen. För det andra det konstnärliga övandet – för att öva upp ett rörligt tänkande och överhuvud taget främja deltagarnas självkännedom och egna utveckling, (målning, musik, eurytmi, sång). För det tredje deltagarnas egna erfarenheter, vilket innebär en relation till världen runt omkring – det är viktigt att waldorfpedagogiken utvecklas tidsenligt.

Undervisning och fostran är en konst och en grundläggande förutsättning för att kunna utöva denna konst är insikt i och förståelse för barnets och människans väsen och utvecklingsfaser. Vad kan läraren göra för att utveckla de potentialer barnen bär med sig? Vad i sättet att undervisa kan hjälpa fram dessa förmågor hos barnet? Detta är den pedagogiska utmaningen för den blivande läraren – och för oss som ansvarar för waldorflärarutbildningen!